Sista veckan i Australien
28/01/08 12:25
19 jan.
Idag var det lite molnigt och bara runt 26 grader. Vi bestämdes oss för att köra en bit längre söderut och prova Jetski. Vi hyrde en Jetski i 30 minuter och sedan var Tott ute med alla barnen. Grabbarna var lite sura för att de inte själva fick köra men lagen säger att man måste vara 17 år för att köra Jetski i Australien så Tott var tvungen att åka med. Men väl ute på vattnet bytade de plats så grabbarna själva fick styra och gasa. Tess åkte bara bakpå och när Tott frågade henne om de körde för fort, svarade hon bara kör snabbare. Alla tyckte det var skithäftigt! Därefter åkte vi längs med kusten tillbaka till centrum av Mandurah och upptäckte några väldigt fina hus. Vi skulle kunna tänka oss att flytta in i ett sådant hus, fast då var vi ju tvungna att köpa en båt, hur nu det skulle gå med Totts sjösjuka........ Lunch intogs längs med gångstråket i Mandurah som kallas för foreshore då man har city med butiker på ena sidan och sedan vattnet på andra sidan. I vattnet fanns där jättestora krabbor och två pelikanor. Har man tur så kan man få se delfiner simma förbi också. Maureen och Karl plockade fram bord och stolar och sedan åt vi pizza som vi varit och köpt. På kvällen var det dags att åka och titta på crikus föreställning. Wandas cirkus som Tess kallar det. Wanda stod och sålde varm korv med bröd och pommes frites och hon bjöd barnen på popcorn och sockervadd. Kvällens föreställning blev även en premiärföreställning för Karna som aldrig varit på cirkus tidigare. Cirkusen består utav 3 syskon och deras familjer samt en äldre herre som hade några nummer med hästar, hundar, getter och ankor. Yngsta deltagaren i cirkusen var en 2-årig kille som heter Rikki och han var helt underbar. Visste precis vad han skulle göra och var jätteduktig. Wandas partner, Golda, är cirkusens clown och Wandas båda flickor, Alex och Katrina var miniclowner och hjälpte till. Kvällen avslutades med att vi gick ut med Wanda och Golda samt barnen och tog en varsin glass innan det var läggdags.
20 jan.
Idag besökte vi Fremantle som ligger precis söder om Perth och är staden som först grundades genom koloniseringen. Här fanns många gamla byggnader och en stor marknad där Tess hittade fantastiska riddare och princesskläder. Tyvärr kunde Karna inte följa med och titta runt på marknaden för hon var tvungen att sitta på ett café och göra sin tenta. Typiskt nog så krånglade internet på det första caféet så hon fick sitta några timmar på två olika caféer innan hon lyckades göra sin tenta vilket hon också klarade. Detta innebär att hon nu klarat delkurs 2 och kan starta på delkurs 3 när hon kommer hem. Innan vi åkte tillbaka till Mandurah i vår hyrbil så besökte vi deras marina och stod och lyssnade på ett band som spelade i det lokala bryggeriet. Mycket mysigt!
21 jan.
Måndag idag och vi åkte till Adventure world som är som typ Skara sommarland. Vi valde en måndag därför vi trodde att det inte skulle vara så långa köer, men det var det i alla fall, vilket gjorde det hela lite tråkigt. För det är jobbigt att stå länge i kö. I Australien har barnen sommarlov hela januari så egentligen var det väl inte så konstigt. Vi åkte både berg och dalbana och vattenrutschkanor i alla former. Vi lyckades övertala Tess till att åka i en lång waterslide men tyvärr så precis innan hon skulle hamna i vattenbassängen bestämde hon sig för att ändra ställning varpå hon for in med huvudet i kanten. Aj, aj! Det blev en vacker blåtira på ögat.
22 jan.
Upp tidigt idag, speciellt för grabbarna och Tott. De skulle spela golf med Karl. Här behöver man inte grönt kort utan alla banor är pay and play banor. Bara 100 meter från Maureen och Karls hus ligger golfbanan så det var nära och bra. Tyvärr gick det inte så bra för dem, fast det var ju ett tag sedan de alla spelade ju. De såg några känguru på banan vilket gjorde det hela lite annorlunda. Under tiden de spelade golf passade Karna på att tvätta lite och sedan ligga lite i bubbelpoolen. Sedan åkte vi alla ner till norra hamnen och åt lunch för att därefter åka till stranden och bada. Stranden var bred och sanden het så man brände fötterna av sig, men det var bara att doppa dem i det underbara, klara turkosa vattnet så var allt glömt. Helt fantastik strand och hav. Nog en av de bästa stränderna som vi besökt på vår resa. Efter en lite stund åkte Maureen och Karl hem. Sedan var vi helt ensamma på en mega stor strand. Kändes som man var långt borta från allt och inte bara 100 meter från alla hus.
23 jan.
Idag åkte vi in til Perth. Vi tog tåget, det tar cirka 20 minuter kortare tid än att köra bil och det kostade bara 45 kronor för alla oss fem tur och retur. På det sättet slapp vi betala bensin och parkeringsavgifter, perfekt! I Perth bor det 1,5 miljoner människor men det kändes som en greppbar stadskärna och det kändes som hemma. Vi gick runt i affärerna och passade på att köpa det sista vi behövde innan vi snart ska åka hem. Tess passade på att köpa två par sommarskor för 150 kronor. I genom hela Perth rinner Swan River så där finns många båtar och många fina hus. Vid hamnen mötte vi Golda och Wanda och vi tog en fika ihop. De var tvungna att åka hem tidigare så vi tog oss an Alex och Katrina. På kvällen gick vi tillsammans med cirkusfamiljen till en restuarang som hette Hog's breath och åt grillat. Mycket gott och trevligt.
24 jan.
På förmiddagen var vi nere i Mandurah och badade på massa uppblåsbara leksaker i vattnet och sedan var vi på barnkalas i cirkustältet. En tjej som heter Dante fyllde sju och vi blev bjudna. Eftermiddagen var vi på vår favorit strand fast i dag blåste det lite mer men det tyckte barnen var bara kul för det kunde surfa och leka med vågorna. På kvällen lagade vi mat till Maureen och Karl. Vi bjöd dem på kallskuret med fransk lök och tomatpaj tillsammans med gurkröra. Sedan var det dags att packa ihop våra grejer för sista gången. Vi ville vara klara på kvällen så att vi skulle hinna ner till stranden en sista gång imorgon.
Idag var det lite molnigt och bara runt 26 grader. Vi bestämdes oss för att köra en bit längre söderut och prova Jetski. Vi hyrde en Jetski i 30 minuter och sedan var Tott ute med alla barnen. Grabbarna var lite sura för att de inte själva fick köra men lagen säger att man måste vara 17 år för att köra Jetski i Australien så Tott var tvungen att åka med. Men väl ute på vattnet bytade de plats så grabbarna själva fick styra och gasa. Tess åkte bara bakpå och när Tott frågade henne om de körde för fort, svarade hon bara kör snabbare. Alla tyckte det var skithäftigt! Därefter åkte vi längs med kusten tillbaka till centrum av Mandurah och upptäckte några väldigt fina hus. Vi skulle kunna tänka oss att flytta in i ett sådant hus, fast då var vi ju tvungna att köpa en båt, hur nu det skulle gå med Totts sjösjuka........ Lunch intogs längs med gångstråket i Mandurah som kallas för foreshore då man har city med butiker på ena sidan och sedan vattnet på andra sidan. I vattnet fanns där jättestora krabbor och två pelikanor. Har man tur så kan man få se delfiner simma förbi också. Maureen och Karl plockade fram bord och stolar och sedan åt vi pizza som vi varit och köpt. På kvällen var det dags att åka och titta på crikus föreställning. Wandas cirkus som Tess kallar det. Wanda stod och sålde varm korv med bröd och pommes frites och hon bjöd barnen på popcorn och sockervadd. Kvällens föreställning blev även en premiärföreställning för Karna som aldrig varit på cirkus tidigare. Cirkusen består utav 3 syskon och deras familjer samt en äldre herre som hade några nummer med hästar, hundar, getter och ankor. Yngsta deltagaren i cirkusen var en 2-årig kille som heter Rikki och han var helt underbar. Visste precis vad han skulle göra och var jätteduktig. Wandas partner, Golda, är cirkusens clown och Wandas båda flickor, Alex och Katrina var miniclowner och hjälpte till. Kvällen avslutades med att vi gick ut med Wanda och Golda samt barnen och tog en varsin glass innan det var läggdags.
20 jan.
Idag besökte vi Fremantle som ligger precis söder om Perth och är staden som först grundades genom koloniseringen. Här fanns många gamla byggnader och en stor marknad där Tess hittade fantastiska riddare och princesskläder. Tyvärr kunde Karna inte följa med och titta runt på marknaden för hon var tvungen att sitta på ett café och göra sin tenta. Typiskt nog så krånglade internet på det första caféet så hon fick sitta några timmar på två olika caféer innan hon lyckades göra sin tenta vilket hon också klarade. Detta innebär att hon nu klarat delkurs 2 och kan starta på delkurs 3 när hon kommer hem. Innan vi åkte tillbaka till Mandurah i vår hyrbil så besökte vi deras marina och stod och lyssnade på ett band som spelade i det lokala bryggeriet. Mycket mysigt!
21 jan.
Måndag idag och vi åkte till Adventure world som är som typ Skara sommarland. Vi valde en måndag därför vi trodde att det inte skulle vara så långa köer, men det var det i alla fall, vilket gjorde det hela lite tråkigt. För det är jobbigt att stå länge i kö. I Australien har barnen sommarlov hela januari så egentligen var det väl inte så konstigt. Vi åkte både berg och dalbana och vattenrutschkanor i alla former. Vi lyckades övertala Tess till att åka i en lång waterslide men tyvärr så precis innan hon skulle hamna i vattenbassängen bestämde hon sig för att ändra ställning varpå hon for in med huvudet i kanten. Aj, aj! Det blev en vacker blåtira på ögat.
22 jan.
Upp tidigt idag, speciellt för grabbarna och Tott. De skulle spela golf med Karl. Här behöver man inte grönt kort utan alla banor är pay and play banor. Bara 100 meter från Maureen och Karls hus ligger golfbanan så det var nära och bra. Tyvärr gick det inte så bra för dem, fast det var ju ett tag sedan de alla spelade ju. De såg några känguru på banan vilket gjorde det hela lite annorlunda. Under tiden de spelade golf passade Karna på att tvätta lite och sedan ligga lite i bubbelpoolen. Sedan åkte vi alla ner till norra hamnen och åt lunch för att därefter åka till stranden och bada. Stranden var bred och sanden het så man brände fötterna av sig, men det var bara att doppa dem i det underbara, klara turkosa vattnet så var allt glömt. Helt fantastik strand och hav. Nog en av de bästa stränderna som vi besökt på vår resa. Efter en lite stund åkte Maureen och Karl hem. Sedan var vi helt ensamma på en mega stor strand. Kändes som man var långt borta från allt och inte bara 100 meter från alla hus.
23 jan.
Idag åkte vi in til Perth. Vi tog tåget, det tar cirka 20 minuter kortare tid än att köra bil och det kostade bara 45 kronor för alla oss fem tur och retur. På det sättet slapp vi betala bensin och parkeringsavgifter, perfekt! I Perth bor det 1,5 miljoner människor men det kändes som en greppbar stadskärna och det kändes som hemma. Vi gick runt i affärerna och passade på att köpa det sista vi behövde innan vi snart ska åka hem. Tess passade på att köpa två par sommarskor för 150 kronor. I genom hela Perth rinner Swan River så där finns många båtar och många fina hus. Vid hamnen mötte vi Golda och Wanda och vi tog en fika ihop. De var tvungna att åka hem tidigare så vi tog oss an Alex och Katrina. På kvällen gick vi tillsammans med cirkusfamiljen till en restuarang som hette Hog's breath och åt grillat. Mycket gott och trevligt.
24 jan.
På förmiddagen var vi nere i Mandurah och badade på massa uppblåsbara leksaker i vattnet och sedan var vi på barnkalas i cirkustältet. En tjej som heter Dante fyllde sju och vi blev bjudna. Eftermiddagen var vi på vår favorit strand fast i dag blåste det lite mer men det tyckte barnen var bara kul för det kunde surfa och leka med vågorna. På kvällen lagade vi mat till Maureen och Karl. Vi bjöd dem på kallskuret med fransk lök och tomatpaj tillsammans med gurkröra. Sedan var det dags att packa ihop våra grejer för sista gången. Vi ville vara klara på kvällen så att vi skulle hinna ner till stranden en sista gång imorgon.
|
The Red Center
19/01/08 02:28
Mån. 14 jan.
Alice Springs är en stad som ligger mitt i Australien och det tar 2 timmar att flyga från Cairns, samma från Sydney och från Perth tar det 3 timmar. Staden uppkom genom att man drog en telegraflinje från Adelaide i söder och upp genom hela landet till Darwin runt 1870. Väl där mötte den en undervattenslinje som länkade upp Australien med resten av världen och Australien kunde få dagsfärska nyheter och slapp få dem via skepp som anlände till Australien. De första åren var det bara en telegrafstad men den växte sakta och mest med infrastrukturen då man evakuerade hela Darwin till Alice Springs under andra världskriget, på grund av att Japanerna bombade Darwin. Det är verkligen en småstad. Här finns inga höga hus och centrum promenerar man runt på 30-45 minuter. Tyvärr finns här många aboriginer som har alkoholproblem och man ser dem sitta och dricka på flera ställen. Mycket tragiskt.
Måndagen bestämde vi oss för att ha en ledig dag och inte titta på något av historiskt intresse, barnen röstade ner oss. Tess ville ligga i poolen och grabbarna vill ligga i sängarna på hotellet och se på TV. Det gick inte att ligga och sola mer än 30 minuter för sedan brände det i skinnet. Man fick sitta i skuggan eller ligga i poolen eller i en bubbelpool vilket inte var något problem alls tillbringa tid i.
Tisdagen 15 januari
Idag ringde klockan på kvart i fem på morgonen för vi skulle hinna äta lite frukost innan vi blev upphämtade klockan sex utanför hotellet utav Connections Safari. Det var fler än vi från hotellet som skulle med, bland annat en dansk mor med sina två döttrar på 18 och 20 år. Det var en minibuss med plats för 25 personer och efter att ha hämtat upp folk från olika ställen i Alice springs så var vi 22 personer. Några från Australien, Österrike, Tyskland, England, Holland, Texas, Danmark och så vi från Sverige. vid lunch tid anlände vi på campingstället utanför Uluru. Där fick vi välja mellan uppställda tält där det fanns två sängar i. De gick inte att gå in i tälten för det kändes som att öppna en ugn. Därefter fick alla hjälpa till med att fixa fram lite lunch och sedan åkte vi till Kulturcentrumet. Vi fick lära oss om aborignerna som bodde / bor i central Australien. Är det någon som kan gissa vilken sång detta är. Det är en internationell barnsång men texten är med aborigini ord och den innehåller bland annat orden huvud och tå. Ann-Marie, du borde kunna lista ute det.
Kata Alipiri Muti Tjina, Muti Tjina
Kata Alipiri Muti Tjina, Muti Tjina
Kuru Pina Tjaa Mulya
Kata Alipiri Muti Tjina, Muti Tjina
Enligt aboriginerna så får man inte fotografera heliga ställen eller när de arbetar med konst och framförallt inte klättra på deras heliga platser. De vill att vi ska respektera det. Detta innebär att på vissa ställen på Uluru får man inte fotografera eller gå in på. Man får klättra upp på Uluru, men lyckligtvis var den stängd då den inte är öppen för klättring när det är över 36 grader och för blåsigt. Båda kriterierna gällde när vi var där så det blev aldrig någon diskussion. Aboriginerna har som regel att man inte tittar någon direkt i ögonen och att de ofta agerar i grupp och man står inte ensam och tex pratar. Detta gör det svårt för dem att jobba som vi västerlänningar. Det fungerar inte för dem att de jobbar på centrumet heller för folk kommer dit och smygfotograferar dem eller ställer dumma frågor till dem, tex om de fortfarande bor i grottor. För cirka 23 år sedan återgick rätten om Uluru och Kata Tjuta till aboriginerna men inte förrän efter 8 års tvister i rättegångar.
Efter besöket var klockan 3 på eftermiddagen och temperaturen runt 41-42 grader samt blå himmel. Vi åkte vidare till Kata Tjuta som betyder Många huvud. Uluru är en stor menolitsten medan Kata Tjuta är flera olika stenar i olika formationer. Väl där skulle vi gå en runda på några kilometer igenom Kata Tjuta och två block, efter en bit in gav Tess upp och vägrade gå längre så Karna och Tess vände tillbaka. Tott och grabbarna fortsatte i värmen och flugorna. Tyvärr hade vi inte inköpt nät som vi kunde ha runt våra huvud så vi fick allt ha flugorna surrande i öron, ögon och näsor. Mycket irriterande flugor för de gav sig inte av när man viftade på dem utan då fortsatte de upp i näsan eller in i örat. Väl tillbaka undrade Tott vad vi hade gett oss in på och han ville helst åka tillbaka till poolen. Efter Kata Tjuta åkte vi till utsiktsplatsen där man fotograferade Uluru medan solen går ner. Vi var inte ensamma, där fanns säkert 20-25 bussar med turister där. Så det känns väldigt kommerciellt och inte så speciellt. Väldigt stor skillnad sedan Karna var här för 23 år sedan. Men vi tog de obligatoriska fotona och drack ett glas vin med lite chips och dip. Tess och Philippe var mer förtjusta i en ödla osm de hittade. Inför natten valde vi att dra ut sängarna från tälten och sova under stjärnorna vilket var helt underbart. Sova var kanske en överdrift, mer slumra. Vi hade tagit vinylmadrasser och de kved så fort man vände sig och sedan hade vi en stark lampa som lyste direkt på oss.
Onsdagen 16 jan.
Klockan 4 på morgonen kom de och väckte oss för att vi skulle hinna se soluppgången. Först släppte de som ville gå runt Uluru. Ingen av oss ville se, Tess och ALex somnade i bussen igen. Tott, Karna och Philippe gick ut och tittade på solens första strålar på Uluru. Varför undrar kanske ni nu, jo det är för att Uluru skiftar i färg beroende på hur solen står och när det tex regnar så blir den grå. De svarta ränderna på Uluru är där vattnet runnit mest. Det är cirka 9 km. runt hela Uluru. Vi gick bara sista biten som heter Mala walk. Därefter var det tillbaka till campingstället för lunch och packa ihop våra grejer. Sedan var dags att åka buss igen mot Kings Canyon, vårt nästa camping ställe hette Kings Creek station. Väl där tog vi en iskaffe som smakade helt underbart medan grabbarna slängde i sig varsin hamburgare. Man kunde välja mellan biffkött eller kamelkött. Gissa vad de tog? Biff, vi kunde ju inte äta djuren som vi sedan skulle ut och rida på. Tur hade vi på denna camping stället, de hade en lite pool. Härligt! Det var inte så kallt, runt 33 grader i vattnet. Precis när vi kom var där inte så mycket folk men sedan kom en annan busstur och helt plötsligt var det 28 pers i poolen. Där fanns knepiga skalbaggar som simmade i vattnet och kom man för nära kunde de bita en. Klockan halv sju var det dags för oss att ge oss ut att rida på kameler. Kul! Vi varsin utom Tess och Tott som fick dela. Deras kamel hette Eddie och var väldigt stor. Dessa kameler är inte så stora som de är ute i naturen där de blir enorma och väger över ett ton. Ett sätt som de tar död på sina fiender är att sätt sig på dem och pressa dem till döds. Man fångar dem i när de är cirka 5 år gamla och det tog tre månader att kunna rida på den men sedan tog det två år tills man kunde lita på dem och andvända dem till att gå i ett led. Så man måste ha tålamod. Australien är den enda platsen där det finns vilda kameler och de exporterar kameler till andra ställen i världen. Tyvärr finns här för många kameler, cirka en halv miljon vilda och de fördärvar mycket av naturen.
I alla fall vi red runt i en timme och fick se solen går ner över Kings Canyon. Tess tyckte det var kul och efteråt gick hon runt och ledde Eddie men när han lyfte sitt huvud åkte hon med upp.
Torsdagen 17 jan.
Återigen väcktes vi klockan 4 på morgonen, fast i natt hade vi sovit bättre. Dels hade vi alla tagit ut varsin sovsäck för det blir lite kallare runt 20-23 grader vid 2-3 på natten och dels hade vi tagit ut tjocka vanliga madrasser och där fanns ingen lampa överhuvudtaget, bara stjärnor och en halvmåne. Vi såg flera stjärnfall och stjärna känns som de är så nära och mycket fler än vad vi kan se i Sverige. Nu skulle bestiga Kings canyon och gå en runda på cirka 7 km. Den första etappen var att klättra upp för 500 "trappsteg" och sedan klättra upp och ner så det måste vara 7 km fågelvägen de menade. Men det var skönt att göra det på morgonen innan det blev för varmt. I Kings Canyon finns där en dalgång med vatten och ett vattenhål som kallades för Garden of Eden. Tess och grabbarna tog ett dopp där. Runt stället finns där palmer som bara växer här och de växer långsamt, vissa var 200 miljoner år gamla. Tess var jätteduktig och hon höll snabbast takt utav alla, men då slapp hon ju bära på vattenflaskor. Minst 2 liter per person måste man ha med sig när man är ute och går. För några veckor sedan dog en turist av uttorkning. Problemet är bara när man dricker så mycket blir man kissig och där finns ju inte så många toaletter ute outbacken och man kan ju inte kissa varsom helst i en nationalpark och speciellt när det finns turister överallt. Kings Canyon var det bästa. De är cirka 800 miljoner år gamla och var förr täckta av vatten. Man kan på flera ställen se krusningarna efter vattnet som det blir på sandbotten. Kings canyon var från början ett berg men sedan har sprickor gjort dem seperata och väder och vind samt att klippkanter rasat samman format en canyon.
Efter klättringen var det dags att åka tillbaka til civilisationen, fast först var det lunch och en sex timmar lång bussresa tillbaka till Alice Spring och vårt hotell. Tess ville direkt till poolen.
Fredagen den 18 jan.
Idag trodde vi att vi skulle få sovmorgonen, men tji fick vi för de hade ändrat tiden på planet till Perth så det var bara att gå upp kvart i sex på morgonen. Det tog tre timmar med flyget och vi var i Perth 10:40. Efter vi hämtat ut väskorna, hämtade vi ut vår Toyota Taraga där det finns plats för 8 personer och så speciellt för vårt bagage. Det tog cirka en timme att hitta till Mandurah och Maureen och Karl. De bor i ett ganska nybyggt område, cirka 10 år gammalt. De bygger hus nästan överallt och det är ett mycket populärt område. Jättefina stränder och massa insjöar parallelt med oceanen. De riktigt lyxiga områdena bygger de kanaler emellan så de har både en landsväg och en sjöväg till sitt hus. Hos Maureen fick vi lunch och sedan tog vi en tur i området. Vi träffade Wanda som nu jobbar på en cirkus och som tur var de här i Mandurah. Tess tyckte att det bästa var att Maureen har en bubbelpool och hon tycker att hon ska ligga där hela tiden.
Grattis Josefin! Hoppas din fest gick bra.
Idag firar även Tott och jag, Vi har jubileum då vi har varit tillsammans i 20 år!
Alice Springs är en stad som ligger mitt i Australien och det tar 2 timmar att flyga från Cairns, samma från Sydney och från Perth tar det 3 timmar. Staden uppkom genom att man drog en telegraflinje från Adelaide i söder och upp genom hela landet till Darwin runt 1870. Väl där mötte den en undervattenslinje som länkade upp Australien med resten av världen och Australien kunde få dagsfärska nyheter och slapp få dem via skepp som anlände till Australien. De första åren var det bara en telegrafstad men den växte sakta och mest med infrastrukturen då man evakuerade hela Darwin till Alice Springs under andra världskriget, på grund av att Japanerna bombade Darwin. Det är verkligen en småstad. Här finns inga höga hus och centrum promenerar man runt på 30-45 minuter. Tyvärr finns här många aboriginer som har alkoholproblem och man ser dem sitta och dricka på flera ställen. Mycket tragiskt.
Måndagen bestämde vi oss för att ha en ledig dag och inte titta på något av historiskt intresse, barnen röstade ner oss. Tess ville ligga i poolen och grabbarna vill ligga i sängarna på hotellet och se på TV. Det gick inte att ligga och sola mer än 30 minuter för sedan brände det i skinnet. Man fick sitta i skuggan eller ligga i poolen eller i en bubbelpool vilket inte var något problem alls tillbringa tid i.
Tisdagen 15 januari
Idag ringde klockan på kvart i fem på morgonen för vi skulle hinna äta lite frukost innan vi blev upphämtade klockan sex utanför hotellet utav Connections Safari. Det var fler än vi från hotellet som skulle med, bland annat en dansk mor med sina två döttrar på 18 och 20 år. Det var en minibuss med plats för 25 personer och efter att ha hämtat upp folk från olika ställen i Alice springs så var vi 22 personer. Några från Australien, Österrike, Tyskland, England, Holland, Texas, Danmark och så vi från Sverige. vid lunch tid anlände vi på campingstället utanför Uluru. Där fick vi välja mellan uppställda tält där det fanns två sängar i. De gick inte att gå in i tälten för det kändes som att öppna en ugn. Därefter fick alla hjälpa till med att fixa fram lite lunch och sedan åkte vi till Kulturcentrumet. Vi fick lära oss om aborignerna som bodde / bor i central Australien. Är det någon som kan gissa vilken sång detta är. Det är en internationell barnsång men texten är med aborigini ord och den innehåller bland annat orden huvud och tå. Ann-Marie, du borde kunna lista ute det.
Kata Alipiri Muti Tjina, Muti Tjina
Kata Alipiri Muti Tjina, Muti Tjina
Kuru Pina Tjaa Mulya
Kata Alipiri Muti Tjina, Muti Tjina
Enligt aboriginerna så får man inte fotografera heliga ställen eller när de arbetar med konst och framförallt inte klättra på deras heliga platser. De vill att vi ska respektera det. Detta innebär att på vissa ställen på Uluru får man inte fotografera eller gå in på. Man får klättra upp på Uluru, men lyckligtvis var den stängd då den inte är öppen för klättring när det är över 36 grader och för blåsigt. Båda kriterierna gällde när vi var där så det blev aldrig någon diskussion. Aboriginerna har som regel att man inte tittar någon direkt i ögonen och att de ofta agerar i grupp och man står inte ensam och tex pratar. Detta gör det svårt för dem att jobba som vi västerlänningar. Det fungerar inte för dem att de jobbar på centrumet heller för folk kommer dit och smygfotograferar dem eller ställer dumma frågor till dem, tex om de fortfarande bor i grottor. För cirka 23 år sedan återgick rätten om Uluru och Kata Tjuta till aboriginerna men inte förrän efter 8 års tvister i rättegångar.
Efter besöket var klockan 3 på eftermiddagen och temperaturen runt 41-42 grader samt blå himmel. Vi åkte vidare till Kata Tjuta som betyder Många huvud. Uluru är en stor menolitsten medan Kata Tjuta är flera olika stenar i olika formationer. Väl där skulle vi gå en runda på några kilometer igenom Kata Tjuta och två block, efter en bit in gav Tess upp och vägrade gå längre så Karna och Tess vände tillbaka. Tott och grabbarna fortsatte i värmen och flugorna. Tyvärr hade vi inte inköpt nät som vi kunde ha runt våra huvud så vi fick allt ha flugorna surrande i öron, ögon och näsor. Mycket irriterande flugor för de gav sig inte av när man viftade på dem utan då fortsatte de upp i näsan eller in i örat. Väl tillbaka undrade Tott vad vi hade gett oss in på och han ville helst åka tillbaka till poolen. Efter Kata Tjuta åkte vi till utsiktsplatsen där man fotograferade Uluru medan solen går ner. Vi var inte ensamma, där fanns säkert 20-25 bussar med turister där. Så det känns väldigt kommerciellt och inte så speciellt. Väldigt stor skillnad sedan Karna var här för 23 år sedan. Men vi tog de obligatoriska fotona och drack ett glas vin med lite chips och dip. Tess och Philippe var mer förtjusta i en ödla osm de hittade. Inför natten valde vi att dra ut sängarna från tälten och sova under stjärnorna vilket var helt underbart. Sova var kanske en överdrift, mer slumra. Vi hade tagit vinylmadrasser och de kved så fort man vände sig och sedan hade vi en stark lampa som lyste direkt på oss.
Onsdagen 16 jan.
Klockan 4 på morgonen kom de och väckte oss för att vi skulle hinna se soluppgången. Först släppte de som ville gå runt Uluru. Ingen av oss ville se, Tess och ALex somnade i bussen igen. Tott, Karna och Philippe gick ut och tittade på solens första strålar på Uluru. Varför undrar kanske ni nu, jo det är för att Uluru skiftar i färg beroende på hur solen står och när det tex regnar så blir den grå. De svarta ränderna på Uluru är där vattnet runnit mest. Det är cirka 9 km. runt hela Uluru. Vi gick bara sista biten som heter Mala walk. Därefter var det tillbaka till campingstället för lunch och packa ihop våra grejer. Sedan var dags att åka buss igen mot Kings Canyon, vårt nästa camping ställe hette Kings Creek station. Väl där tog vi en iskaffe som smakade helt underbart medan grabbarna slängde i sig varsin hamburgare. Man kunde välja mellan biffkött eller kamelkött. Gissa vad de tog? Biff, vi kunde ju inte äta djuren som vi sedan skulle ut och rida på. Tur hade vi på denna camping stället, de hade en lite pool. Härligt! Det var inte så kallt, runt 33 grader i vattnet. Precis när vi kom var där inte så mycket folk men sedan kom en annan busstur och helt plötsligt var det 28 pers i poolen. Där fanns knepiga skalbaggar som simmade i vattnet och kom man för nära kunde de bita en. Klockan halv sju var det dags för oss att ge oss ut att rida på kameler. Kul! Vi varsin utom Tess och Tott som fick dela. Deras kamel hette Eddie och var väldigt stor. Dessa kameler är inte så stora som de är ute i naturen där de blir enorma och väger över ett ton. Ett sätt som de tar död på sina fiender är att sätt sig på dem och pressa dem till döds. Man fångar dem i när de är cirka 5 år gamla och det tog tre månader att kunna rida på den men sedan tog det två år tills man kunde lita på dem och andvända dem till att gå i ett led. Så man måste ha tålamod. Australien är den enda platsen där det finns vilda kameler och de exporterar kameler till andra ställen i världen. Tyvärr finns här för många kameler, cirka en halv miljon vilda och de fördärvar mycket av naturen.
I alla fall vi red runt i en timme och fick se solen går ner över Kings Canyon. Tess tyckte det var kul och efteråt gick hon runt och ledde Eddie men när han lyfte sitt huvud åkte hon med upp.
Torsdagen 17 jan.
Återigen väcktes vi klockan 4 på morgonen, fast i natt hade vi sovit bättre. Dels hade vi alla tagit ut varsin sovsäck för det blir lite kallare runt 20-23 grader vid 2-3 på natten och dels hade vi tagit ut tjocka vanliga madrasser och där fanns ingen lampa överhuvudtaget, bara stjärnor och en halvmåne. Vi såg flera stjärnfall och stjärna känns som de är så nära och mycket fler än vad vi kan se i Sverige. Nu skulle bestiga Kings canyon och gå en runda på cirka 7 km. Den första etappen var att klättra upp för 500 "trappsteg" och sedan klättra upp och ner så det måste vara 7 km fågelvägen de menade. Men det var skönt att göra det på morgonen innan det blev för varmt. I Kings Canyon finns där en dalgång med vatten och ett vattenhål som kallades för Garden of Eden. Tess och grabbarna tog ett dopp där. Runt stället finns där palmer som bara växer här och de växer långsamt, vissa var 200 miljoner år gamla. Tess var jätteduktig och hon höll snabbast takt utav alla, men då slapp hon ju bära på vattenflaskor. Minst 2 liter per person måste man ha med sig när man är ute och går. För några veckor sedan dog en turist av uttorkning. Problemet är bara när man dricker så mycket blir man kissig och där finns ju inte så många toaletter ute outbacken och man kan ju inte kissa varsom helst i en nationalpark och speciellt när det finns turister överallt. Kings Canyon var det bästa. De är cirka 800 miljoner år gamla och var förr täckta av vatten. Man kan på flera ställen se krusningarna efter vattnet som det blir på sandbotten. Kings canyon var från början ett berg men sedan har sprickor gjort dem seperata och väder och vind samt att klippkanter rasat samman format en canyon.
Efter klättringen var det dags att åka tillbaka til civilisationen, fast först var det lunch och en sex timmar lång bussresa tillbaka till Alice Spring och vårt hotell. Tess ville direkt till poolen.
Fredagen den 18 jan.
Idag trodde vi att vi skulle få sovmorgonen, men tji fick vi för de hade ändrat tiden på planet till Perth så det var bara att gå upp kvart i sex på morgonen. Det tog tre timmar med flyget och vi var i Perth 10:40. Efter vi hämtat ut väskorna, hämtade vi ut vår Toyota Taraga där det finns plats för 8 personer och så speciellt för vårt bagage. Det tog cirka en timme att hitta till Mandurah och Maureen och Karl. De bor i ett ganska nybyggt område, cirka 10 år gammalt. De bygger hus nästan överallt och det är ett mycket populärt område. Jättefina stränder och massa insjöar parallelt med oceanen. De riktigt lyxiga områdena bygger de kanaler emellan så de har både en landsväg och en sjöväg till sitt hus. Hos Maureen fick vi lunch och sedan tog vi en tur i området. Vi träffade Wanda som nu jobbar på en cirkus och som tur var de här i Mandurah. Tess tyckte att det bästa var att Maureen har en bubbelpool och hon tycker att hon ska ligga där hela tiden.
Grattis Josefin! Hoppas din fest gick bra.
Idag firar även Tott och jag, Vi har jubileum då vi har varit tillsammans i 20 år!
Alice Springs
14/01/08 05:24
Vi har nu kommit fram till Alice Springs och här är
riktigt varmt. Runt 40 grader!
Det är dock en torr hetta så den är lättare att handskas med än värmen i Cairns där man inte kunde sitta still ens utan att bli alldeles klibbig.
Vi ger oss ut på en tre dagars camping på Tisdagmorgon och kommer tillbaka på Torsdagkväll. Önska oss lycka till.
Vi hörs senare i veckan.
/Tott
Det är dock en torr hetta så den är lättare att handskas med än värmen i Cairns där man inte kunde sitta still ens utan att bli alldeles klibbig.
Vi ger oss ut på en tre dagars camping på Tisdagmorgon och kommer tillbaka på Torsdagkväll. Önska oss lycka till.
Vi hörs senare i veckan.
/Tott
Våran Vecka i Cairns
12/01/08 02:28
7 januari
På förmiddagen packar vi ihop alla våra grejer. Huh, vad mycket vi tagit med oss, alldeles för mycket märker jag nu. Sedan går vi ner till stranden och badar på vår strand i Sans Souci för sista gången.Vi landar i Cairns klockan 21.30 ungefär och det formligen ösregnar. Regnperioden välkomnar oss med öppna armar.
Men det är varmt, rejält varmt dessutom. Känns som att gå ut i en bastu fast det är alldeles mörkt.
Vi blir upphämtade av en meet and greet service som ska ta oss dit där vi ska bo under veckan. En äldre herre som heter Rodger.
Han berättar bland annat att de odlar väldigt mycket sockerrör i detta området. Annars så är turism den stora inkomstkällan här. Vi bor i Palm Cove som är ett turist och spaställe cirka 25 minuter från Cairns och med en fin, lång strand, bara en gata från där vi ska bo. Stranden har en inhägnad ruta som skydd mot stingers så det går att bada i alla fall.
8 Januari
Vi vaknar upp till en väldigt varm och fuktig dag och har inget speciellt planerat annat än att åka in till Cairns city och titta runt lite.
Det bor ungefär 140.000 personer i Cairns, alltså strax över Helsingborgs invånarantal. Men där Helsingborg känns som en stad
så känns Cairns mer som en by, dock en väldigt stor by. I centrum nere vid stranden så har dom byggt en "Lagoon", en publik pool
som ligger ända fram till strandkanten och är som en liten oas i staden. Väldigt skönt att kunna bada i när stränderna är stängda på grund utav
alla dödligt giftiga maneter som finns i vattnet nu under regnperioden. Det är faktiskt lite tråkigt att man har alla dessa vackra tropiska stränder
nästan precis utanför dörren och så kan man inte bada i vattnet. I och för sig så har vi inte riktigt tid till att bada så mycket, vi har för mycket att
upptäcka runt omkring dom olika ställena som vi åker till. Precis i Cairns finns där ingen direkt strand utan det är mer gyttja då det är tidvatten fram och tillbaka. Ska man till en strand måste man antingen åka en bit norrut eller söderut. Cairns består mest utav hotel i olika former och det känns som om de bara lever på turister här.
När vi åt våran middag i Cairns så satt vi ute, under regnskydd, och det regnade nått helt otroligt och ändå så var de så varmt så att det formligen rann
av oss bara vi satt stilla. Det är inte ovanligt att det är så hög luftfuktighet som 95-98% här. Alltså befinner man sig praktiskt taget i vatten på torra land. Det kunde komma en jätteskur i cirka 5 minuter och sedan vara uppehåll i 10-30 minuter och sedan en skur igen. Det är runt 30-32 grader varmt.
9 Januari
Vi bestämde oss för att ha en av de där sällsynta "ta det lugnt och bada dagar" som vi inte har så många av.
Vi packade och tog bussen inte till lagunen i Cairns city för att ha en dag i solen. Efter det så kollade vi lite i butiker innan vi åkte hem. Äntligen sol, det gick upp mot 36 grader idag skönt med vatten som man kan doppa sig i. På kvällen och natten öste regnet ner igen och det åskade också. Lite mer söder om oss har de haft översvämningar men det har vi lyckligtvis sluppit. Allt oväder har orsakats av en cyklon som drog förbi i helgen.
10 Januari
Idag hyrde vi en bil för ett par dagar för att kunna se oss omkring lite. Vi åkte norrut längs kusten. Det är en smal remsa med väg, på ena sidan höga berg täckta med regnskog och på andra sidan vägen finns havet och långa stränder. Vägen var väldigt krokig och ofta fick vi köra i 40 km/h. Vi tog det försiktigt för vi ville inte råka ut för något, som tur var hade de gjort flera omkörningsfiler för långsamma fordon. Vi tog oss först till Port Douglas för att reka lite då vi tidigt nästa dag ska ut på revet. Vi åt vår medhavda lunch på Four mile beach under en kokospalm. Plötsligt dyker ett kamerateam från Channel Five i England upp och vi börjar snacka med dom. Det visar sig att dom är där för att filma en intervju med en svensk forskare från Lund som forskar om maneter. Snacka om sammanträffande. Dom var lika förbluffade som vi över att vi träffades just där dom hade bestämt sig för att filma intervjun. Forskare hade precis kommit fram till Australien och vi fick ett litet snack med honom innan vi körde vidare. Vi fick bland annat höra att maneter har väldigt bra syn, med så många par ögon som 24 stycken. Det var detta faktum som dom skulle forska lite mer på. Varför dom har så bra syn och hur deras ögon fungerar. Vi fick se ett antal maneter som dom hade fångat. Det var så kallade "Box Jellyfish", väldigt giftiga och blir man stungen av dom så blir man rejält sjuk. Dock så finns det endast två anmälda dödsfall av just den här sorten. Men det finns många andra som är giftigare och tar död på en på kort tid om man blir stungen. Därefter körde vi vidare norrut mot Daintree national park. För att komma dit fick vi åka över Daintree floden med en kabelfärja som tog 5 minuter. Sedan började en ännu smalare och krokigare väg att ta oss upp bland bergen och in i regnskogen. Vårt mål var Daintree discovery center med flera olika gångstigar i regnskogen och ett högt torn så man kan klättra upp i och uppleva de olika nivåerna i regnskogen. Regnskogen är en kvarleva från Gondvana, då alla kontinenter satt ihop. Australien var den sista kontinenten som lämnade och det gör att regnskogen är helt unik här och det finns ungefär 900 olika träd och växter här. Här finns träd som är utrotade på andra ställen på jorden. Regnskogen här är den äldsta på hela jorden. Vi såg spindlar och vandrande pinnar, men en Cassowary såg vi tyvärr inte. Det är en svart stor fågel som lever i regnskogen och kan bli uppemot 2 meter hög och väga 80 kilo.
Vi kom hem runt 5 så vi hann med ett dopp i havet innan vi skulle till Natt Zoo. Där fick vi BBQ och pavlova med fruktsallad och chokladkaka till efterrätt. Mycket gott enligt Philippe. Därefter fick vi alla en ficklampa och sedan gick vi ut i nattens zoo. Först fick vi en show med possum och en uggla, sedan var det dags att besöka koalorna som var pigga och vi fick klappa dem. Så mjuka och goa tyckte Tess. Därefter var det dags för reptilerna och krokodiler. Vi fick se dem i action och när de matades. Häftigt! Avslutning på nattrundan var hos en flock känguru. Vi fick lite mat så vi kunde gå runt och mata dem och klia dem under öronen. Vi blev bjudna på billy tea som hade kokats över eld. Det är te i plåtmugg och damper - bröd med honung. Tillbaka till restaurangen för lite mer underhållning vilket innebar att vi fick sjunga och dansa. En mycket trevlig kväll och när vi gick hem fick vi klappa en wombat.
11 januari
Upp tidigt för idag ska vi vara i Port Douglas redan klockan nio på morgonen. Idag ska det ske, vi ska ut på revet. Vädret håller i sig och vi har sol med lite moln och temperaturen ligger runt 33 grader. Vi åker med en stor katamaran längst ut på revet där den australienska kontinentalsockeln slutar och det finns mer rörelse i vattnet där då oceanen möter barriärrevet vilket medför friskare vatten och lite kallare vilket revet gillar. Korallerna får starkare färger. Efter 90 minuter kommer vi ut till Quicksilvers plattform vid Agincourt-revet. Under färden har Tott och grabbarna anmält sig och fyllt i hälsodeklarationer för ett introdyk. De fick också en snabb kurs i hur det går till att dyka. Vi hyrde också dräkter som skyddade oss mot stingers. Man kände sig som om man var iklädd en jättekondom. Tess och Karna snorklade rundor och tittade på fiskar. Det var fiskar överallt, helt underbart. Det kändes som man gick/simmade omkring i ett jätteakvarium. Tott och grabbarna hade fått tid för sina dyk i första omgången av dyk. Det var snabbt i dräkterna och hämta upp ett par simfötter för att sedan ge sig iväg till dykplattformen. Väl där så satte instruktörerna först på oss ett viktbälte för att sedan sätta på oss selen med tub och regulator. Nu började det kännas på allvar. Först skulle vi lära oss ett par saker. Det första var att tömma ut cyklopen från vatten under vattnet. Det är en speciell teknik som innebär att man trycker två fingrar mot ovandelen på cyklopen och lutar huvudet bakåt och blåser ut med näsan. et andra som vi var tvungna att kunna var att byta munstycke under ytan, från det vanliga till reservmunstycket om det skulle behövas. För att göra detta så var vi tvungna att sätta oss ner i vattnet och det var första gången som vi var under vatten med full dykutrustning. Hur häftigt som helst och medan vi satt och gjorde våra övningar så simmade både stora och små fiskar omkring oss och kollade in oss med stort intresse. Dom var totalt orädda och var ända inpå oss. När instruktörerna var nöjda med att vi kunde det vi behövde så var det dags. Vi började med att sänka ner oss till en plattform som var cirka 5 meter rakt under oss. Hela tiden så får man tryckutjämna för öronens skull. Sedan så följde vi rep som ledde oss ut och ner från plattformen. Nu var vi nere på cirka 6-7 meters djup. Efter det så var det dags för att ge sig ut i det stora havet. Instruktören tog med oss på en runda runt revet och visade oss lite olika koraller och fiskar. Efter cirka tjugo minuter så var det dags att ge sig uppåt.
Det var en helt fantastisk upplevelse och något som Tott hade drömt om i stort sett sedan han var liten och såg Cousteau på TV. Väl uppe så var det dags för lite lunch. under lunchen så bestämde sig Tott och grabbarna för att göra ett andra dyk. Nu var det bara att sätta på sig utrustningen och hänga på en instruktör för lite mera upplevelser under ytan. Den andra gången så fick vi ta en annan runda och vi fick se och känna på lite mer grejor i djupet. Som mest så var vi nog nere på mellan 10-12 meters djup. Inte jättedjupt men det gav oss alla en merkänsla och vi vill absolut prova på det mer gånger. Vi vill passa på att rikta ett stort tack till Karl som lånade ut sin undervattenskamera till oss. TACK! Vi var tillbaka i hamn vid halvfem tiden och satte oss i bilen för att köra hem.
Efter en så händelserik dag så var vi alla trötta och efter att vi handlat lite mat så körde vi hem och lagade kvällsmat och sedan tog vi det lugnt framför TV:en, alla utom Karna som satte sig att plugga. Hon hade en uppgift att lämna in. Denna fick hon klart innan hon la sig för att sova. Vi somnade alla sött.
12 Januari
Vår sista dag i Cairns för i morgonbitti så ska vi resa vidare till Alice Springs för nya äventyr. Idag bestämde vi oss för att göra en utflykt till en lite by som heter Kuranda och ligger uppe i bergen. För att komma dit så tog vi en Linbana som går rakt över bergen och regnskogen. Linbanan är 7,5 kilometer lång och blev klar 1995. Man kan även ta ett tåg till staden om man vill det men då det tar cirka 2,5 timmar så avstod vi det för barnen hade helt enkelt inte kunnat sitta still så länge. Vi hade en fantastisk utsikt och gjorde ett par stopp på vägen, bl.a. vid ett vattenfall som heter Barron Falls. Väl framme i Kuranda så åt vi lite lunch och tittade på den lilla staden. När vi kom hem så gick vi ner till stranden och inhägnaden för ett litet dopp. Sedan återstod inte mer än att äta kvällsmat och packa för färden mot Alice Springs. Vi lämnar lägenheten fem i nio i morgon och ska vara framme ungefär vid två i Alice Springs. Vi får se om det finns nät på hotellet. Det kommer i varje fall inte att finnas nät ute i bushen när vi ska ut på camping för att se Uluru och Kata Tjuta så vi får blogga när vi får möjlighet.
På återhörande!
På förmiddagen packar vi ihop alla våra grejer. Huh, vad mycket vi tagit med oss, alldeles för mycket märker jag nu. Sedan går vi ner till stranden och badar på vår strand i Sans Souci för sista gången.Vi landar i Cairns klockan 21.30 ungefär och det formligen ösregnar. Regnperioden välkomnar oss med öppna armar.
Men det är varmt, rejält varmt dessutom. Känns som att gå ut i en bastu fast det är alldeles mörkt.
Vi blir upphämtade av en meet and greet service som ska ta oss dit där vi ska bo under veckan. En äldre herre som heter Rodger.
Han berättar bland annat att de odlar väldigt mycket sockerrör i detta området. Annars så är turism den stora inkomstkällan här. Vi bor i Palm Cove som är ett turist och spaställe cirka 25 minuter från Cairns och med en fin, lång strand, bara en gata från där vi ska bo. Stranden har en inhägnad ruta som skydd mot stingers så det går att bada i alla fall.
8 Januari
Vi vaknar upp till en väldigt varm och fuktig dag och har inget speciellt planerat annat än att åka in till Cairns city och titta runt lite.
Det bor ungefär 140.000 personer i Cairns, alltså strax över Helsingborgs invånarantal. Men där Helsingborg känns som en stad
så känns Cairns mer som en by, dock en väldigt stor by. I centrum nere vid stranden så har dom byggt en "Lagoon", en publik pool
som ligger ända fram till strandkanten och är som en liten oas i staden. Väldigt skönt att kunna bada i när stränderna är stängda på grund utav
alla dödligt giftiga maneter som finns i vattnet nu under regnperioden. Det är faktiskt lite tråkigt att man har alla dessa vackra tropiska stränder
nästan precis utanför dörren och så kan man inte bada i vattnet. I och för sig så har vi inte riktigt tid till att bada så mycket, vi har för mycket att
upptäcka runt omkring dom olika ställena som vi åker till. Precis i Cairns finns där ingen direkt strand utan det är mer gyttja då det är tidvatten fram och tillbaka. Ska man till en strand måste man antingen åka en bit norrut eller söderut. Cairns består mest utav hotel i olika former och det känns som om de bara lever på turister här.
När vi åt våran middag i Cairns så satt vi ute, under regnskydd, och det regnade nått helt otroligt och ändå så var de så varmt så att det formligen rann
av oss bara vi satt stilla. Det är inte ovanligt att det är så hög luftfuktighet som 95-98% här. Alltså befinner man sig praktiskt taget i vatten på torra land. Det kunde komma en jätteskur i cirka 5 minuter och sedan vara uppehåll i 10-30 minuter och sedan en skur igen. Det är runt 30-32 grader varmt.
9 Januari
Vi bestämde oss för att ha en av de där sällsynta "ta det lugnt och bada dagar" som vi inte har så många av.
Vi packade och tog bussen inte till lagunen i Cairns city för att ha en dag i solen. Efter det så kollade vi lite i butiker innan vi åkte hem. Äntligen sol, det gick upp mot 36 grader idag skönt med vatten som man kan doppa sig i. På kvällen och natten öste regnet ner igen och det åskade också. Lite mer söder om oss har de haft översvämningar men det har vi lyckligtvis sluppit. Allt oväder har orsakats av en cyklon som drog förbi i helgen.
10 Januari
Idag hyrde vi en bil för ett par dagar för att kunna se oss omkring lite. Vi åkte norrut längs kusten. Det är en smal remsa med väg, på ena sidan höga berg täckta med regnskog och på andra sidan vägen finns havet och långa stränder. Vägen var väldigt krokig och ofta fick vi köra i 40 km/h. Vi tog det försiktigt för vi ville inte råka ut för något, som tur var hade de gjort flera omkörningsfiler för långsamma fordon. Vi tog oss först till Port Douglas för att reka lite då vi tidigt nästa dag ska ut på revet. Vi åt vår medhavda lunch på Four mile beach under en kokospalm. Plötsligt dyker ett kamerateam från Channel Five i England upp och vi börjar snacka med dom. Det visar sig att dom är där för att filma en intervju med en svensk forskare från Lund som forskar om maneter. Snacka om sammanträffande. Dom var lika förbluffade som vi över att vi träffades just där dom hade bestämt sig för att filma intervjun. Forskare hade precis kommit fram till Australien och vi fick ett litet snack med honom innan vi körde vidare. Vi fick bland annat höra att maneter har väldigt bra syn, med så många par ögon som 24 stycken. Det var detta faktum som dom skulle forska lite mer på. Varför dom har så bra syn och hur deras ögon fungerar. Vi fick se ett antal maneter som dom hade fångat. Det var så kallade "Box Jellyfish", väldigt giftiga och blir man stungen av dom så blir man rejält sjuk. Dock så finns det endast två anmälda dödsfall av just den här sorten. Men det finns många andra som är giftigare och tar död på en på kort tid om man blir stungen. Därefter körde vi vidare norrut mot Daintree national park. För att komma dit fick vi åka över Daintree floden med en kabelfärja som tog 5 minuter. Sedan började en ännu smalare och krokigare väg att ta oss upp bland bergen och in i regnskogen. Vårt mål var Daintree discovery center med flera olika gångstigar i regnskogen och ett högt torn så man kan klättra upp i och uppleva de olika nivåerna i regnskogen. Regnskogen är en kvarleva från Gondvana, då alla kontinenter satt ihop. Australien var den sista kontinenten som lämnade och det gör att regnskogen är helt unik här och det finns ungefär 900 olika träd och växter här. Här finns träd som är utrotade på andra ställen på jorden. Regnskogen här är den äldsta på hela jorden. Vi såg spindlar och vandrande pinnar, men en Cassowary såg vi tyvärr inte. Det är en svart stor fågel som lever i regnskogen och kan bli uppemot 2 meter hög och väga 80 kilo.
Vi kom hem runt 5 så vi hann med ett dopp i havet innan vi skulle till Natt Zoo. Där fick vi BBQ och pavlova med fruktsallad och chokladkaka till efterrätt. Mycket gott enligt Philippe. Därefter fick vi alla en ficklampa och sedan gick vi ut i nattens zoo. Först fick vi en show med possum och en uggla, sedan var det dags att besöka koalorna som var pigga och vi fick klappa dem. Så mjuka och goa tyckte Tess. Därefter var det dags för reptilerna och krokodiler. Vi fick se dem i action och när de matades. Häftigt! Avslutning på nattrundan var hos en flock känguru. Vi fick lite mat så vi kunde gå runt och mata dem och klia dem under öronen. Vi blev bjudna på billy tea som hade kokats över eld. Det är te i plåtmugg och damper - bröd med honung. Tillbaka till restaurangen för lite mer underhållning vilket innebar att vi fick sjunga och dansa. En mycket trevlig kväll och när vi gick hem fick vi klappa en wombat.
11 januari
Upp tidigt för idag ska vi vara i Port Douglas redan klockan nio på morgonen. Idag ska det ske, vi ska ut på revet. Vädret håller i sig och vi har sol med lite moln och temperaturen ligger runt 33 grader. Vi åker med en stor katamaran längst ut på revet där den australienska kontinentalsockeln slutar och det finns mer rörelse i vattnet där då oceanen möter barriärrevet vilket medför friskare vatten och lite kallare vilket revet gillar. Korallerna får starkare färger. Efter 90 minuter kommer vi ut till Quicksilvers plattform vid Agincourt-revet. Under färden har Tott och grabbarna anmält sig och fyllt i hälsodeklarationer för ett introdyk. De fick också en snabb kurs i hur det går till att dyka. Vi hyrde också dräkter som skyddade oss mot stingers. Man kände sig som om man var iklädd en jättekondom. Tess och Karna snorklade rundor och tittade på fiskar. Det var fiskar överallt, helt underbart. Det kändes som man gick/simmade omkring i ett jätteakvarium. Tott och grabbarna hade fått tid för sina dyk i första omgången av dyk. Det var snabbt i dräkterna och hämta upp ett par simfötter för att sedan ge sig iväg till dykplattformen. Väl där så satte instruktörerna först på oss ett viktbälte för att sedan sätta på oss selen med tub och regulator. Nu började det kännas på allvar. Först skulle vi lära oss ett par saker. Det första var att tömma ut cyklopen från vatten under vattnet. Det är en speciell teknik som innebär att man trycker två fingrar mot ovandelen på cyklopen och lutar huvudet bakåt och blåser ut med näsan. et andra som vi var tvungna att kunna var att byta munstycke under ytan, från det vanliga till reservmunstycket om det skulle behövas. För att göra detta så var vi tvungna att sätta oss ner i vattnet och det var första gången som vi var under vatten med full dykutrustning. Hur häftigt som helst och medan vi satt och gjorde våra övningar så simmade både stora och små fiskar omkring oss och kollade in oss med stort intresse. Dom var totalt orädda och var ända inpå oss. När instruktörerna var nöjda med att vi kunde det vi behövde så var det dags. Vi började med att sänka ner oss till en plattform som var cirka 5 meter rakt under oss. Hela tiden så får man tryckutjämna för öronens skull. Sedan så följde vi rep som ledde oss ut och ner från plattformen. Nu var vi nere på cirka 6-7 meters djup. Efter det så var det dags för att ge sig ut i det stora havet. Instruktören tog med oss på en runda runt revet och visade oss lite olika koraller och fiskar. Efter cirka tjugo minuter så var det dags att ge sig uppåt.
Det var en helt fantastisk upplevelse och något som Tott hade drömt om i stort sett sedan han var liten och såg Cousteau på TV. Väl uppe så var det dags för lite lunch. under lunchen så bestämde sig Tott och grabbarna för att göra ett andra dyk. Nu var det bara att sätta på sig utrustningen och hänga på en instruktör för lite mera upplevelser under ytan. Den andra gången så fick vi ta en annan runda och vi fick se och känna på lite mer grejor i djupet. Som mest så var vi nog nere på mellan 10-12 meters djup. Inte jättedjupt men det gav oss alla en merkänsla och vi vill absolut prova på det mer gånger. Vi vill passa på att rikta ett stort tack till Karl som lånade ut sin undervattenskamera till oss. TACK! Vi var tillbaka i hamn vid halvfem tiden och satte oss i bilen för att köra hem.
Efter en så händelserik dag så var vi alla trötta och efter att vi handlat lite mat så körde vi hem och lagade kvällsmat och sedan tog vi det lugnt framför TV:en, alla utom Karna som satte sig att plugga. Hon hade en uppgift att lämna in. Denna fick hon klart innan hon la sig för att sova. Vi somnade alla sött.
12 Januari
Vår sista dag i Cairns för i morgonbitti så ska vi resa vidare till Alice Springs för nya äventyr. Idag bestämde vi oss för att göra en utflykt till en lite by som heter Kuranda och ligger uppe i bergen. För att komma dit så tog vi en Linbana som går rakt över bergen och regnskogen. Linbanan är 7,5 kilometer lång och blev klar 1995. Man kan även ta ett tåg till staden om man vill det men då det tar cirka 2,5 timmar så avstod vi det för barnen hade helt enkelt inte kunnat sitta still så länge. Vi hade en fantastisk utsikt och gjorde ett par stopp på vägen, bl.a. vid ett vattenfall som heter Barron Falls. Väl framme i Kuranda så åt vi lite lunch och tittade på den lilla staden. När vi kom hem så gick vi ner till stranden och inhägnaden för ett litet dopp. Sedan återstod inte mer än att äta kvällsmat och packa för färden mot Alice Springs. Vi lämnar lägenheten fem i nio i morgon och ska vara framme ungefär vid två i Alice Springs. Vi får se om det finns nät på hotellet. Det kommer i varje fall inte att finnas nät ute i bushen när vi ska ut på camping för att se Uluru och Kata Tjuta så vi får blogga när vi får möjlighet.
På återhörande!
Sista dagen i Sydney
07/01/08 13:15
7 Januari
Så bär det då iväg ifrån Sydney idag. Med en viss separationsångest så ska vi lämna Sydney bakom oss och ge oss iväg mot Cairns.
Sista dagen så åkte vi tillbaka till Manly och tittade i ett par affärer som Alex och Philippe ville kolla in liten närmare.
Där finns nämligen inom ett stenkast avstånd tre av deras favoritmärken, Element, Quicksilver och RipCurl.
Sedan gick vi och badade, eller rättare sagt, barnen badade och föräldrarna tittade på.
Klockan 19.28 ska flyget mot Cairns lyfta. Äntligen ett ställe som inte Karna har sett innan.
Vädret verkar ju vara sådär i Cairns, men vad kan man vänta sig när det är regnperiod just nu i regnskogen.
Regnskogen är förresten den äldst i världen, sägs det. Ska bli spännande att uppleva.
Sedan så måste vi ju ta oss ut till barriärrevet och dyka lite. men det kommer att gå alldeles för fort antagligen.
Nåväl, mot nya äventyr. Vi vet dock inte när vi nästa gång kommer att ha internet access så det kanske blir lite
sporadiskt med bloggandet framöver. Annars får vi höras när vi kommer hem.
Hejs på er!
Så bär det då iväg ifrån Sydney idag. Med en viss separationsångest så ska vi lämna Sydney bakom oss och ge oss iväg mot Cairns.
Sista dagen så åkte vi tillbaka till Manly och tittade i ett par affärer som Alex och Philippe ville kolla in liten närmare.
Där finns nämligen inom ett stenkast avstånd tre av deras favoritmärken, Element, Quicksilver och RipCurl.
Sedan gick vi och badade, eller rättare sagt, barnen badade och föräldrarna tittade på.
Klockan 19.28 ska flyget mot Cairns lyfta. Äntligen ett ställe som inte Karna har sett innan.
Vädret verkar ju vara sådär i Cairns, men vad kan man vänta sig när det är regnperiod just nu i regnskogen.
Regnskogen är förresten den äldst i världen, sägs det. Ska bli spännande att uppleva.
Sedan så måste vi ju ta oss ut till barriärrevet och dyka lite. men det kommer att gå alldeles för fort antagligen.
Nåväl, mot nya äventyr. Vi vet dock inte när vi nästa gång kommer att ha internet access så det kanske blir lite
sporadiskt med bloggandet framöver. Annars får vi höras när vi kommer hem.
Hejs på er!
Sightseeing in Sydney
05/01/08 11:26
2 januari
Idag åkte vi till Kings cross vilket är ett område där det finns många nattklubbar, sexklubbar, tatueringsställen och backpacker ställen. Vi gick förbi en prostiturerad som tur var upptäckte inte barnen henne och när hon såg dem backade hon in i portgången. När vi tagit fotot vid fontänen som finns i Kings cross tog vi oss snabbt därifrån och sedan åt vi pannkakor i Botaniska trädgården. Vi har tagit foto på några rosor åt Lisa och Max. Sedan promenerade vi ner till kajen vid operahuset och bort till Harbour bridge. Vi klättrade upp i Milsons lookout och därefter gick vi över hela bron till andra sidan. På kvällen var det dags för ett kvällsdopp på vår egen Sans Souci strand.
3 januari
Idag var vi på shoppinghumör så vi åkte in och gick runt i massa affärer. Tess köpte en bad tröja och ett par badhorts. Sedan köpte hon ett PS2 spel - Bratz! Philippe hittade sin tröja som han tidigare spanat in men den inne i city var 180 kronor dyrare än det ställe vi tidigare hade sett samma tröja så det blev inget köp för Philippe. Jag inhandlade några kalendrar och en bok som handlade om miss chatterbox. Sedan åkte vi hem och åt fajitas och tacos. På kvällen åkte vi in till tivolit Luna Park, vilket var en besvikelse. Det var inte många åkattraktioner och det var dyrt, men barnen hade kul i alla fall.
4 januari
Idag hade vi en en nostalgitrip för mig. Vi åkte till Canley Vale som ligger rakt in i landet. Det är området där jag bodde när jag var utbytesstudent. Jag visade huset där jag bodde och vägen jag gick till skolan och hur skolan såg ut. Därefter åkte vi tåget vidare till Olympic Park och besökte Aquatic center där OS poolen finns, så Alex fick chansen att simträna lite och i samma bassäng som Ian Thorpe simmat i. Vi andra åkte vattenrutschbana och åkte i strömmen. Vi hade sedan tänkt att åka färja tillbaka men tyvärr missade vi precis en buss och istället för att vänta i 1 timme tog vi tåget tillbaka.
5 januari
Idag åkte vi till Taronga zoo. Det ligger på andra sidan hamnen så man måste åka båt dit. Det ligger på en kulle och har utsikt över hela Sydney. Man åker först skyrail upp till toppen och sedan går man runt och tittar på alla djuren. Det är väldigt fint arrangerat och vi fick chansen att se många djur. Bland annat känguru barn som hoppade ur och sedan in igen i pungen på dess mamma. Vädret var idag lite blandat, allt ifrån 26 grader varmt i skuggan när solen var framme till en plötslig skur som varade i 3-5 minuter. Helt perfekt för attt promenera runt i. Vi tillbringade ett natal timmar för att vid femtiden åka tillbaka till city för att äta kvällsmat. Därefter gick vi igenom och tittade på Sydney First night festival. Tyvärr regnade det nästan hela tiden så vi åkte hem tidigt och köpte godis istället.
Idag åkte vi till Kings cross vilket är ett område där det finns många nattklubbar, sexklubbar, tatueringsställen och backpacker ställen. Vi gick förbi en prostiturerad som tur var upptäckte inte barnen henne och när hon såg dem backade hon in i portgången. När vi tagit fotot vid fontänen som finns i Kings cross tog vi oss snabbt därifrån och sedan åt vi pannkakor i Botaniska trädgården. Vi har tagit foto på några rosor åt Lisa och Max. Sedan promenerade vi ner till kajen vid operahuset och bort till Harbour bridge. Vi klättrade upp i Milsons lookout och därefter gick vi över hela bron till andra sidan. På kvällen var det dags för ett kvällsdopp på vår egen Sans Souci strand.
3 januari
Idag var vi på shoppinghumör så vi åkte in och gick runt i massa affärer. Tess köpte en bad tröja och ett par badhorts. Sedan köpte hon ett PS2 spel - Bratz! Philippe hittade sin tröja som han tidigare spanat in men den inne i city var 180 kronor dyrare än det ställe vi tidigare hade sett samma tröja så det blev inget köp för Philippe. Jag inhandlade några kalendrar och en bok som handlade om miss chatterbox. Sedan åkte vi hem och åt fajitas och tacos. På kvällen åkte vi in till tivolit Luna Park, vilket var en besvikelse. Det var inte många åkattraktioner och det var dyrt, men barnen hade kul i alla fall.
4 januari
Idag hade vi en en nostalgitrip för mig. Vi åkte till Canley Vale som ligger rakt in i landet. Det är området där jag bodde när jag var utbytesstudent. Jag visade huset där jag bodde och vägen jag gick till skolan och hur skolan såg ut. Därefter åkte vi tåget vidare till Olympic Park och besökte Aquatic center där OS poolen finns, så Alex fick chansen att simträna lite och i samma bassäng som Ian Thorpe simmat i. Vi andra åkte vattenrutschbana och åkte i strömmen. Vi hade sedan tänkt att åka färja tillbaka men tyvärr missade vi precis en buss och istället för att vänta i 1 timme tog vi tåget tillbaka.
5 januari
Idag åkte vi till Taronga zoo. Det ligger på andra sidan hamnen så man måste åka båt dit. Det ligger på en kulle och har utsikt över hela Sydney. Man åker först skyrail upp till toppen och sedan går man runt och tittar på alla djuren. Det är väldigt fint arrangerat och vi fick chansen att se många djur. Bland annat känguru barn som hoppade ur och sedan in igen i pungen på dess mamma. Vädret var idag lite blandat, allt ifrån 26 grader varmt i skuggan när solen var framme till en plötslig skur som varade i 3-5 minuter. Helt perfekt för attt promenera runt i. Vi tillbringade ett natal timmar för att vid femtiden åka tillbaka till city för att äta kvällsmat. Därefter gick vi igenom och tittade på Sydney First night festival. Tyvärr regnade det nästan hela tiden så vi åkte hem tidigt och köpte godis istället.
Bondi, nyår och årets första dag.
01/01/08 11:49
30 dec.
Idag har vi gått och gått och gått igen. Vi började i centrum och sedan gick vi vidare till the Rocks, den äldre delen av Sydney och Rocks market, där Tess ville köpa massor av saker. Sedan gick vi vidare under Harbour bridge och ner mot hamnen, där vi var inne och tittade på det äldsta huset i Sydney, Cadman's cottage. Sedan var det dags för lite lunch med utsikt över Operahuset. Därefter vandrade vi vidare till Opera huset och gick upp för alla trappor och runt hela huset. På baksidan fick vi se lite genrep på showen som skulle visas på nyårsafton. Inne i souveniraffären gick Karna och Tess lösa varpå det inhandlades souvenirer. Sedan var det dags att promenera lite till och då igenom Botaniska trädgården och förbi gamla parlamentshuset. Sedan tog vi äntligen ett tåg och en buss för att komma till Bondi beach. Vi försökte verkligen hitta några snygga surfare men de är inte lätta att hitta, utan man hittar fler, ja vad ska vi kalla dem, nej ni förstår säkert själva.
31 dec. Nyårsafton.
Tott badar! Efter mycket tjat så hoppade han äntligen i. Wow! Det var jättehärligt, varmt och skönt. Tyvärr glömde vi bort att smörja in oss igen varpå Tott och jag blev som två kokta kräftor men inte barnen då de var insmorda med vattenfast kräm och inte vi. Smart jobbat eller hur? Lite pinsamt var det när vi åkte in till stan för att fira nyår. Vi kändes oss verkligen som två misslyckade turister. Tyvärr kunde vi inte gå till Opera huset då där redan var fyllt med folk. Vissa hade campat över natten eller väntat hela dagen för att få de bästa platserna. Det väntades dit 1 miljon människor och temat var "Time of your life" på fyrverkerierna, vilket passade oss perfekt. Vi gick ut mot ett ställe som heter Pyrmont bay så att vi kunde se bron och några andra avfyrningsplatser vilket var 6 st utöver bron samt plus på 5 skyskrapors tak. Väntan var lång för vi var tvungna att gå dit i tid för att få bra platser, men det var väl värt väntan. Det var helt otroligt! Och det höll på i 15 minuter.
När vi kom tillbaka för att ta bussen hem missade vi den precis och tänkte att nu får vi gå då alla taxi bilar var upptagna men efter ett tags promenerande lyckades vi som tur var få tag på en ledig taxi som körde oss hem den sista biten. Klockan tjugo minuter över tre ringer mobilen och då är det Ann-Marie som vill ringa och önska oss gott nytt år. Vi som precis som somnat. Sydney ligger 10 timmar före Sverige så jag fick ringa tillbaka när klockan var 7 minuter i tio på förmiddagen för att önska dem gott nytt år. Vi önskar våra familjer och alla våra vänner en gott nytt 2008!!!
1 jan. 2008
Idag sov vi länge och sedan åkte vi in till centrum för att åka lite monorail och gå på Sydneys akvarium för att se lite hajar och massa fiskar. Gissa vem stötte på lite senare när vi vandrade rundor i Darling harbour? Jo, Ulf Adelson med familj som turistade rundor. En annan sak som vi glömt att berätta är att när vi satt uppe i Sydney tower och åt julmiddag kom det en japansk mamma fram med sin tonårsdotter. Hon ville fotografera sin dotter tillsammans med Alexander och Philippe och sedan ville hon ha sitt foto taget med Tott och mig. Hon sa en massa på japanska men vi fattade aldrig vad. Ser vi konstiga ut eller?
Imorgon ska vi nog åka till Kings Cross och förhoppningsvis kunna klättra upp en bit på Harbour bridge. Vi återkommer, ha det bra!
Idag har vi gått och gått och gått igen. Vi började i centrum och sedan gick vi vidare till the Rocks, den äldre delen av Sydney och Rocks market, där Tess ville köpa massor av saker. Sedan gick vi vidare under Harbour bridge och ner mot hamnen, där vi var inne och tittade på det äldsta huset i Sydney, Cadman's cottage. Sedan var det dags för lite lunch med utsikt över Operahuset. Därefter vandrade vi vidare till Opera huset och gick upp för alla trappor och runt hela huset. På baksidan fick vi se lite genrep på showen som skulle visas på nyårsafton. Inne i souveniraffären gick Karna och Tess lösa varpå det inhandlades souvenirer. Sedan var det dags att promenera lite till och då igenom Botaniska trädgården och förbi gamla parlamentshuset. Sedan tog vi äntligen ett tåg och en buss för att komma till Bondi beach. Vi försökte verkligen hitta några snygga surfare men de är inte lätta att hitta, utan man hittar fler, ja vad ska vi kalla dem, nej ni förstår säkert själva.
31 dec. Nyårsafton.
Tott badar! Efter mycket tjat så hoppade han äntligen i. Wow! Det var jättehärligt, varmt och skönt. Tyvärr glömde vi bort att smörja in oss igen varpå Tott och jag blev som två kokta kräftor men inte barnen då de var insmorda med vattenfast kräm och inte vi. Smart jobbat eller hur? Lite pinsamt var det när vi åkte in till stan för att fira nyår. Vi kändes oss verkligen som två misslyckade turister. Tyvärr kunde vi inte gå till Opera huset då där redan var fyllt med folk. Vissa hade campat över natten eller väntat hela dagen för att få de bästa platserna. Det väntades dit 1 miljon människor och temat var "Time of your life" på fyrverkerierna, vilket passade oss perfekt. Vi gick ut mot ett ställe som heter Pyrmont bay så att vi kunde se bron och några andra avfyrningsplatser vilket var 6 st utöver bron samt plus på 5 skyskrapors tak. Väntan var lång för vi var tvungna att gå dit i tid för att få bra platser, men det var väl värt väntan. Det var helt otroligt! Och det höll på i 15 minuter.
När vi kom tillbaka för att ta bussen hem missade vi den precis och tänkte att nu får vi gå då alla taxi bilar var upptagna men efter ett tags promenerande lyckades vi som tur var få tag på en ledig taxi som körde oss hem den sista biten. Klockan tjugo minuter över tre ringer mobilen och då är det Ann-Marie som vill ringa och önska oss gott nytt år. Vi som precis som somnat. Sydney ligger 10 timmar före Sverige så jag fick ringa tillbaka när klockan var 7 minuter i tio på förmiddagen för att önska dem gott nytt år. Vi önskar våra familjer och alla våra vänner en gott nytt 2008!!!
1 jan. 2008
Idag sov vi länge och sedan åkte vi in till centrum för att åka lite monorail och gå på Sydneys akvarium för att se lite hajar och massa fiskar. Gissa vem stötte på lite senare när vi vandrade rundor i Darling harbour? Jo, Ulf Adelson med familj som turistade rundor. En annan sak som vi glömt att berätta är att när vi satt uppe i Sydney tower och åt julmiddag kom det en japansk mamma fram med sin tonårsdotter. Hon ville fotografera sin dotter tillsammans med Alexander och Philippe och sedan ville hon ha sitt foto taget med Tott och mig. Hon sa en massa på japanska men vi fattade aldrig vad. Ser vi konstiga ut eller?
Imorgon ska vi nog åka till Kings Cross och förhoppningsvis kunna klättra upp en bit på Harbour bridge. Vi återkommer, ha det bra!